Bokrecension: Björn Ranelid – Kniven i hjärtat

Björn Ranelid – Kniven i hjärtat

Och vilket hjärta – det älskande, sårade, sönderskurna – allt är och inget syns, men det känns. Björn Ranelid när det är som bäst (förbluffande).

Alla dessa ord som svallar, meningar som upprepas som mantran, inget utelämnas. Texten är känslor och tankar.

Det är ingen vanlig bok, inte på något sätt, för en gång skull är upplevelsen av ärlighet stark. Sakta, mycket sakta, kommer sanningen fram, hur svartsjukan, den svarta sjukan, till slut tar över och livet, flera liv, trasas och försvinner.

Varje kväll flyger David över muren, till sina barn. Han är dömd till livstids fängelse. Ungefär så, men bättre börjar boken. Allt är redan definierat kring David men vi vet inte varför han blivit dömd till livstids fängelse.

Aspekterna rörande vad det är som gör denna bok så fascinerande är för mig inte helt enkelt att definiera. Björn Ranelid har ett fantastiskt språk, ibland är det verkligen överväldigande, så lätt men så vackert. Egentligen vill jag inte säga mer, men jag känner mig drabbad – av boken, texten, språket det är en massa som står still men är i ständig rörelse, allt är kärlek och allt är ondska. Alla förlorar till slut men läsupplevelsen är verkligen storartad.

Sonen kommer och besöker David i fängelset, så gör även författaren – den som skriver om mamman och pappan, barnen och hästarna, och som genom dennes ord inte låter allt försvinna.

Det är en mördare som sitter i fängelse, han tar sitt straff och tänker inte överklaga, han är väl medveten om vad han har gjort. Och länge undrar jag, även om jag kan ana, vad som ledde fram till det hela. Är det en förmildrande omständighet att han älskade? Men han mördade! Och han älskade, på allvar? Mord kan aldrig rättfärdigas men han älskade så. Det var hon som förstörde familjen inte han, eller så hade det inte behövt ske…

Hur som helst är jag förundrad över hur gripande en bekännelse kan vara och det är uppenbart att inget är svart och vitt. Kärleken är besvärlig och underbar. Livet kommer att slut, ingen vet hur. Alla stora frågor ryms i Kniven i hjärtat utan att det blir fåfängt eller långsökt. Björn Ranelid ska hyllas (verkligen hyllas) som den enastående författare han är, orden så välavvägda och han vågar skriva på ett sätt som är befriat från pretentioner, det är sanningen och verkligheten han beskriver.